Magsjuka februari 29, 2008

Min Lill-unge är magsjuk.

Han bara fiser, bajsar och kräks, stackarn… Han vill inte äta en enda liten tugga och knappt dricka heller.

Helst skulle jag ringa ambulansen och åka in till sjukhuset med sirenerna på, men min man säger att det vore att överdriva. Jag vet inte jag…

Jag vet iallafall att det finns inget värre än när ens lilla barn är sjukt, vilken sjuka det än handlar om, stora som små krämpor, man vill förskona dom mot allt!

Nu sover han så fint ( i våran säng, får väl se om mitt mammahjärta klarar av att lägga honom 30 cm bort i sin egen sedan… ) och jag hoppas att han mår bättre imorgon… 

Den här däremot… februari 27, 2008

…är inte ful tycker jag.

Faktiskt funderar vi på att införskaffa oss en sådan. Lill-ungen kommer åka ståndsmässigt fram på gator och torg!

Alla som någongång tänkt köpa sig en barnvagn vet vilken djungel det är! Finesser och trix hit och dit!

Vändbar sits eller inte vändbar sits? Svängbara hjul?  Tre hjul? Fyra hjul? Inga hjul? ( Nä, det har jag väl kanske inte stött på, men jag tror att det snart finns! )

Säkerheten är ju oxå viktig! Jag vill ju att min Lill-unge ska åka säkert!

Men jag ska berätta en jättekonstig sak!

Våran vagn som vi har nu, fick högsta betyg av Sverker Olofsson i Plus! Den åkte inte i soptunnan den inte!

Sedan sitter jag i lugn och ro, intet ont anande och läser en föräldratidning ( jag brukar göra det ibland och känna mig som en ypperligt bra och mogen förälder på något vis… Kan inte förklara varför jag känner mig så duktig för att jag sitter och läser, men det gör jag ) och där står det: Våran vagn är den sämsta och minst säkra på hela barnvagnsmarkanden typ!

Tydligen har handtaget lossnat när den bumpat i trappor, bromsarna funkar inte och den har faktiskt t.o.m vält!!

Då undrar man ju, de som utför de här testena, vad är det för människor egentligen?

Var de som testade den i Plus en stackars förskrämd familj som inte vågade köra ner för en trottoarkant ens, eller var de som testade den till tidningen helt burdusa och kastade runt med den, hade den med sig på krogen och stjutsade runt på gamla fulla gubbar i den?

Men nu är ju Sverker Olofsson en av mina idoler, så jag tror att jag väljer att gå på hans och den förskrämda familjens linje. Det känns bäst så.

Finns det någon… februari 27, 2008

…som skulle använda den här om ni fick den gratis?

Inte jag… Knappt ens om jag fick betalt…

Herre gud, vad skulle man ta på ungen för kläder? Vad man än skulle välja så skulle ju ungstackaren skära sig mot vagnen…

Säkert skulle han få men för livet och bli tvungen att gå till en psykolog som vuxen för att bearbeta det trauma det måste varit att bli omkringkörd i den där… 

Jag tycker verkligen att den är ful. Jätteful… 

Drömmar! februari 25, 2008

Efter att ha kollat runt lite på andra bloggar så insåg jag att drömmar är skitkul!

Jag kommer sällan ihåg vad jag drömt men när jag var gravid med Lill-ungen i magen så drömde jag en hel massa knäppt som jag faktiskt kommer ihåg!

En gång drömde jag att jag var ute och sprang i en skog, tror att jag var lite vilse. Jag kom fram till ett stort berg med en massa jättetrånga gångar i, så trånga att man nästan fastnade. Tillslut kom jag till en liten grotta, den hade en rund trädörr. Där inne bodde ett troll som hade självaste Tarzan, med leopardmönstrade kalsonger och allt, som husdjur!

Vet inte vad denna dröm kan betytt, men udda var den iallafall.

Drömde oxå att jag födde mitt lilla barn och att han bara var stor som ett blåbär! Jättejobbigt att hålla reda på en så liten bebis!

Sen drömde jag i samma veva att bebisen var en råtta, vilket i sig inte var så jobbigt tyckte jag, för han var ju väldigt söt. Nej, svårigheten låg i att amma honom, hur skulle det gå med de stora framtänderna?

Undrar hur hjärnan gör egentligen för att knåpa ihop så udda små historier… Och vad ska vi lära oss av dessa? Vad står de för?

Betyder mina drömmar att jag egentligen är ett troll som är tänd på Tarzan i all hemlighet?

Att jag skulle slarva bort min Lill-unge eller kanske byta bort honom mot en hink blåbär?

Råttan och framtänderna försöker jag mig inte ens på, verkar kunna bli för perverst tillochmed för mig!

Men kom med förslag om ni vågar!

Melik! februari 25, 2008

Min storasyster Anna och hennes Calle ( de glamorösa och snygga stadsborna ) har blivit stolta fosterföräldrar åt en liten kille som heter Melik!

 Lägtar massor tills jag får träffa honom!

Längtar efter en till!!! februari 25, 2008

Ja, nu jobbar jag natt igen… Har med andra ord tid att sitta här och skriva lite.

Jag vill ha flera barn! Helst nu!

 Där ni, sa jag något jag aldrig trodde jag skulle säga! När jag var gravid tyckte jag att det var helt vedervärdigt samt att jag ojjade mig något helt otroligt över att ungen skulle ut! Jag var på psykologsamtal och allt för att få till ett smidigt snitt! Blev helt hårdhjärtat nekad detta snitt vilket ställde min stackars värld på ända ett tag.

Men när man är jättegravid i vecka 39+, så bryr man sig inte om hur ungen ska ut längre, bara den kommer ut på något sätt och det ganska snart!

Nu i efterhand är jag faktiskt glad att jag inte fick något snitt! Det är nämnligen en upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan för allt i världen, och vet ni? Jag skulle lätt göra om det igen!

Jag kommer vagt ihåg att jag tänkte ”Varför i hela friden var vi så envisa? Vi har ju faktiskt en väldigt söt katt, hade vi inte kunnat nöja oss med det?”

 Men nu kommer jag liksom inte ihåg varför jag tänkte så… Jag kommer bara ihåg hur glad jag blev när han kom ut! Hur fin han var och hur kär jag blev! Allt annat är bortskuffat till de mörka hörnen av min hjärna.

Jag kommer däremot glasklart ihåg mitt möte med Gud (narkosläkaren).

 Tyckte att han hade ett gyllene skimmer runt sig när han mitt i natten steg in som en hägring i vårat rum!

 Kommer oxå ihåg att jag tänkte ”Å, herre gud, stackars människa som ska behöva se det här…”

Det här=  Jag, gravid i vecka 41, felvänd sjukhusrock, nättrosor som halkat ner på halva baken och blöja modell gammelmormor.

Men han tog det med ro och EDA´n satt som en smäck! Detta till trots kommer jag ändå inte ihåg hur ont jag hade när han kom.

Detta är alltså naturens sätt att se till att det ska bli mera bebisar på våran jord, utrusta alla barnafödande kvinnor med ett mycket sellektivt minne.

Men ja, nu längtar jag t.o.m efter att få vara gravid, det som var så jobbigt då, känns nu i efterhand som en rent magisk och underbar tid! Jag tittar på bilder av magen när Marvin låg där inne och guppade runt och känner att jag verkligen saknar det! Massor…

Men man måste även ha en karl som inte kommer ihåg alla hemska saker med att ha en gravid fru, och jag tror inte att min man glömt bort riktigt allt, riktigt än… Men snart…!

Du vet att du är mamma när… februari 18, 2008

… Du inte kan minnas när du senast sov mer än sex timmar i sträck.
… Du njuter av en lång sovmorgon till 8:00. 
… Du hittar durkslaget i toalettstolen. 
… Du varje gång som du går ut för att köpa nya kläder till dig själv istället kommer hem med pyjamasar med små grisar på i storlek 60.
… Du lyssnar fascinerat med halvöppen mun när folk pratar om aktuella biofilmer, teaterpjäser, nya romaner och annat du aldrig hört talas om. 
… Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte SÅ fläckigt duger bra. 
… Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
… Du börjar använda ändelsen -is på det mesta. Dagis, mellis, gullis, sötis och absurda självkonstruerade avarter som tröjis, parkis, vovvis och sängis. 
… Din senaste litterära upplevelse är Max Balja och din näst senaste Max Potta. 
… Du råkar kalla din partner för pappa. 
… Du vill skicka lönnmördare på barnet som gjorde sönder ditt barns leksak så att det började gråta. 
… Du har bara tid att raka det ena benet.
… Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred. 
… Barnet kräks, och du fångar det i händerna. 
… Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
… Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet. 
… Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då. 
… Du säger minst en gång om dagen: ”Det här med moderskap är ingenting för mig”, men vet att det inte finns något i hela världen du skulle byta bort det mot.

Nattsuddaren! februari 17, 2008

Ja… Nu sitter jag återigen på mitt spännande jobb och får inte gå hem förrän klockan 7 imorgonbitti! Kom igen och tyck synd om mig! Tittade på klockan nyss och blev så glad att den redan var 1, men när jag tittade lite närmre så såg jag ju att så inte var fallet och den glada känslan försvann…

För de som inte är invigda i nattjobbets värld kan jag berätta att det är inte så fartfyllt. Iallafall inte för mig som jobbar på ett ställe där alla bör sova hela natten, det är liksom bra om inget händer. Men oj så trött jag blir! Det är min andra och sista natt för den här gången nu och det är ju skönt iallafall. Sen får jag sova hemma brevid min Lill-unge igen! Jag saknar honom så otroligt mycket när jag jobbar! Men det känns samtidigt som att jag faktiskt behöver vara ifrån honom ibland oxå… Sin ringa ålder till trots kan han gå en på nerverna… Ja, det är sant.

Exempel på när Marvin gör mig galen!

• Han vill inte äta! Kanske den värsta av alla retligheterna! Svårt att förklara varför det är så, men jag kan bli tokig och vilja surra fast en tallrik med gröt i hans ansikte! Jag gör inte det förståss och det är ju huvudsaken.
• Han är så galet trött att han bara illvrålar och tårarna sprutar men kan inte somna.
• Han vaknar mitt i natten och vill bara snacka en stund, cirka två timmar.
• Han drar loss tussar ur mitt redan ack så tunna hår…
• Han kör över mina fötter med sin gåstol.
• Saker man plockar undan, tar han fram igen och lägger på  de mest konstiga ställen så att man inte hittar någonting.
• Han är ofta ivägen…
• Han är sur.

Faktiskt är det så nu att jag inte kunde komma på flera saker… Hmm, det måste väl ändå betyda att jag har världens snällaste barn? Men jag kan ju inte vara arg på honom så länge heller, när han tittar på mig och ler sitt fina nästan tandlösa leende så känns det som att hela hjärtat smälter!

En sak jag undrar är om det kommer kännas likadant när han är 18 år?… Kommer ett ( förhoppningsvis inte ens nästan tandlöst ) leende ha samma inverkan på mig då?

 Förmodligen är det en annan sorts saker som jag kommer att bli arg på då. Jag hoppas ju för det första att han äter själv då, inte använder gåstol och inte sover i en säng som sitter ihop med sin mors och fars… Men vill han komma upp och prata mitt i natten så tror jag att han kommer att få det, bara han inte drar loss tussar ur mitt hår…

Här är han!! februari 16, 2008

Super Marvin!! Istället för de nästintill förargelseväckande filmerna så blir det idag en bild på en i särklass söt unge…

…Nämnligen min!