En bild på en antagligen skeptisk och något förrvirrad Lill-unge…
Han var väldigt liten här, bara någon månad eller så, jag blir ganska ofta sentimental nuförtiden och längtar ibland tillbaka…
…Sen pratar jag med någon som har en mkt ung bebis hemma och då kommer jag på att jag inte alls längtar tillbaka, utan att det faktiskt är ganska skönt att han är större och lättare att ha med att göra…
Riktigt små barn är inte kul.
Det är bara så.
De är stressande och lite läskiga…
…Jo faktiskt.
Nu kom min man och hade invändningar mot ordet ”läskiga”…
Vad ska jag skriva då…?
Oroande… Fast muliplicerat med typ 1.000000…
Dags att sova, det här leder ju inte till nåt vettigt!
