Nu har jag alltså inte bloggat på mer än två veckor.
Inte för att jag inte velat, eller för att jag varit för lat.
Nä, utan för att om jag hade gjort det så hade en bunt tjuvar brytit sig in hos oss och stulit allt av värde.
Vi har nämnligen varit på semester, och om man bloggar om det så kommer alla kriminella att få veta att man inte är hemma. Så är det.
Men nu när semesterresan är över så kan jag blogga hur mkt som hellst!
Vi har alltså varit i Skåne. Det var dåligt väder varje dag.
Men vi trotsade regnet och stormen och begav oss både ut på shoppingrundor och havsbad. För vi äro vikingar!
Käkade även nyrökta räkor och skagenröra inköpta i Torekovs hamn… Mmmmm!
Jag och Jocke hann med en lite romantisk, barnfri kväll på tu man hand oxå… Åt oxfile!
Shit, jag har blivit en matsnobb!
Sen var vi i småland oxå, ett stoort gäng vuxna med ett ännu större gäng ungar på en ganska liten yta.
Mysigt, men trångt.
Jocke fick 4 fästingar.
Hann med en shoppingrunda även där, med kinamatslunch…
…Tillsammans med skånska familjen Tajkon.
Hela, och jag menar verkligen hela restaurangen var tom, för vi hängde på låset och var först på plats.
( Kan ha med det faktum att jag är gravid, tjock och sockerberoende att göra, så snart mitt blodsocker stabiliserats på en någorlunda normal nivå så måste jag chocka kroppen med med mat, godis, läsk eller egentligen vad som helst som man kan tugga. )
Vi sitter i godan ro och har precis huggit in på buffen när den skånska familjen som gud glömt traskar in…
Säger högt och ljudligt att de vill sitta avsides, och avskillt… Inte så svårt med tanke på att alla bord utom vårat var lediga.
De klämmer sig in vid oss.
Och tro inte att jag inte gillar skånskt folk, jag älskar dom! Har under flera år sällat mig till dom.
Men dom här… Vet inte hur jag ska ta mig till för att få till en bra beskrivning, så att ni läsare kan få samma kårar längs ryggraden som jag fick…
En mamma: Tjock och valkig med den plattaste häck jag någonssin sett… I en mkt osmickrande blommig klänning. pratade bebisspråk med:
En dotter: Kanske 3,5 år, gavs en IQ nivå som en halvårsbebis av sin mor och far. Klämdes bryskt ner i en barnstol som var rätt mycket för liten och blev sedan matad med diverse saker. Klagade oavbrutet på att det inte fanns äppeljuice.
En pappa: Som pratade så där hemsk skånska som liksom blir grammatiskt fel.
”Naaaj, neu gleumde vei reiseeet, deit feur vi leuv att hau” Han talade även extremt högt och långsamt. Verkade ganska kuvad av den hemska mamman.
En son: verkade ganska ok, sa inte mycket. Antagligen på gränsen till apatisk av sin familje situation.
En svärmor och en svärfar: Till antingen mamman eller pappan. Min gissning skulle vara till pappan, för de hade riktigt fult hår. Precis som mamman. De verkade likom bara ha gett upp.
Under den tid vi var där hämtade mamman mat 3 gånger. Stora portioner. Mkt friterat.
Pappan åt med snabba rörelser och pratade med mat i munnen.
Och nu tänker ni att jag inte borde kasta sten i glashus. Men det kan ni ge er på att jag tänker göra. För när min mista unge är lika stor som deras minsta unge så tänker inte jag se ut så där. Näpp.
Och Jocke ska inte behöva ha samma döda blick i ögonen som den där pappan på restaurangen, vars fru hade ett större mått över midjan än över både tuttar och häck.
Ja tvi vale…
Men nu är vi hemma!
Maken och lill-ungen sover, jag hetsäter kinapuffar och ska snart gå och lägga mig.
Imorgon ska jag och maken barhänga! På hotellet!
Det ni, kan bli en smaskig historia, isåfall får ni läsa den här sedan!
Inga smultronfisar heller, utan riktigta gubbfisar som man nästan svimmar av!
