Jag är sjuk… Har drabbats av feber, ont i halsen och en massa annat shit.
Marvin är sjuk… Har drabbats av en näsa full med snor och ett jävla humör!
Kombinationen blir inte helt fulländad faktiskt.
Marvin styr och ställer, ber om glassar som han sen slänger på golvet, helst i sovrummet som ju fortfarande är så fint med en mossgrön heltäckningsmatta, han vill köra sin Bobby car i soffan, sitta på katten och slå mig i huvudet med nån stenhård polisbil.
Jag har en ängels tålanmod, det har jag verkligen, men just idag tryter det lite.
Vi har blivit osams ungefär 30 gånger och varje gång är det jag som får dåligt samvete och tröstar det jobbiga barnet som inte kan ta ett ”Nej” utan att bryta ihop.
Så sitter vi och gosar i soffan medans han tar sig samman och kan börja om från början med sitt hiskeliga beteende.
Och så här kommer vi ha det nu… I många år framöver… Vad kul… Barn är en guds gåva… Verkligen…
