I tävlingar, alla möjliga tävlingar, så delas man ju in i grupper där de flesta är jämnlika på något sätt…

Ponnyer delas ju i flera klasser, sen kommer hästar… En liten shettis hoppar liksom inte mot de stora, stora hästarna… Det skulle inte vara rättvist.

Kvinnor tävlar inte mot män i fysiska sporter, för det vore oxå orättvist.

Boxare och andra slagbultssporter delas upp i viktklasser…

Ja, ni kanske hänger med i tankegången…

Nu är det ju så att mörkhyade människor har en fysik som skiljer sig från våran. Faktiskt.

Har läst nånstans att de har större gångar i näsan, så de andas in mera syre i ett andetag än ljushyltade människor.

Det är även därför som de sjunger bättre.

Deras muskelfästen sitter annorlunda och nåt ben i benen är längre.

Asså konstigt de spöar skiten ur all vit konkurrens i friidrott!

Om vi snackar rättvisa här så borde inte vita & svarta tävla mot varandra, för det är orättvist.

Ja… Alltså… Det är min tanke.

Känner att det finns en överhängande risk för att jag ska bli påhoppad och internetmobbad efter detta inlägg :-/

Vill därför ännu en gång säga att jag inte känner nåt agg eller andra negativa känslor inför alla Sisters and Brothers out there!

Men de är ju bättre än oss i alla jävla grenar!!!

Skulle så gärna vilja se Svenne Banan på prispallen innan jag är gammal och grå… Thats all.

Jag vill även döda de som befinner sig i min närhet när denna låt spelas för att rädda dom från de hemska tvångstankar denna ofantligt dåliga låt frambringar!

Som att slita loss öronen från huvudet t.ex!

http://www.youtube.com/watch?v=8QSgNM9yNjo

Började äventyret med Tuff tuff tåget, Marvin grät och skrek att han ville åka hem.

Detsamma skedde i Lustiga huset.

Däremot de gamla veteranbilarna som puffar fram i 1 km / h, de var roliga.

När tjejen som tog emot biljetterna frågade Marvin hur gammal han var, tittade han på henne och sa:

”Eeeeeh… 75″

”Jaha” sa biljett tjejen också fick Marvin åka gratis.

För det får man om man är 3.

Den här killen har vad man kallar Star quality!

Han kommer att stå inför utsålda arenor världen över, han kommer att ha miljoner med groupies och festa med världens partyelit…

Han kommer att ha egen nyckel till The Play Boy Mansion och listas som den mest eftertraktade ungkarlen i alla tidningar, från Vecko Revyn till The New Yorker…

Och ändå kommer han vara min lilla pojke, mitt hjärta, min fina, fina Mujje!

För bildlösa bloggar suger.

Och jag kan inte få in mobilbilderna.

Och våran kamera är på semester hos våra vänner.

Inte får jag klaga heller, eftersom jag tömde mitt klagkonto i vintras när det var kallt. Och då menar jag jävligt kallt.

Det är bara det att jag måste vänta tills vi har bytt fönster.  Och möblerat om allt som ska möbleras om… Det är rätt mycket…

Vårat sov rum ska flyttas upp, Emmas ner.

Emmas rum ska målas om lite, sen ska det bli Lillys, det andra rummet som i talande stund är fyllt med skrot samt inrett med grön heltäckningsmatta och gulrutiga tapeter ska fixas och bli Marvins.

Sen kan jag börja.

För i mitt huvud sittar jag på våran säng med datorn framför mig och har en latte stående på en bricka på nattduktbordet… Vinden sveper lite i våra vita gardiner och jag har håret i en slarvig knut mitt på huvudet ( det är ju lite omöjligt eftersom det inte är tillräckligt långt, och jag har ju inte tänkt vänta i fyra år… )

Det är städat… Barnen leker för sig själva, de varken skriker,  kastar saker eller tjatar om glass… Katten hårar inte…

Jocke strosar omkring på nedervåningen och dammar, nynnar och är gemytlig…

Det är med andra ord  inte som det är nu…

Därför väntar boken på sig…

Till hösten. Då borde mitt hår ha vuxit åtminstone 3 cm.

När jag blivit rik och omåttligt berömd så kanske jag kan slänga in nått inlägg här, men tillsdaess kommer nog den här bloggen vara ännu tystare än vanligt. Och det innebär ju att den tystnar helt kan man säga…

Kanske, kanske kommer nostalgin över mig och jag skriver nåt. Som ingen läser ändå, men det känns ju bättre i hjärtat.

Har gått och blivit smått beroende av den nu när jag är hemmamamma… Är helt uppslukad av alla intriger och kärlekstrianglar!!

Underbart!!

Jocke förstår inte alls min facination av denna fantastiska serie… Men vad förstår han egentligen? Han är ju man.

Jag förstår inte hans fasination av… Av… Hmmm…

Tror inte att Jocke har något beroende!!  Herre gud, stackars karl…

Eller jo, det ska vara mig då Och hans fasination av mig förstår jag mig verkligen inte på.

Ser nu att bilden liksom hamnade mitt i texten…

Blir inte riktigt klok på det där, de sätter sig lite var de vill :-S

Men denna bild föreställer ju alltså Bo och Hope…

De går ju igenom en riktig kris nu när Bo ställde sig på Chelseys sida istället för Hopes när Chelsey körde på Zach och nu när Hope är på  smällen och inte vet vem pappan är…

Högkvalitetsdramatik, det är vad det är!

Nu och förr så att säga…

Ja, herre gud.