Mkt nära döden… oktober 2, 2009

Jag är sjuk… Har drabbats av feber, ont i halsen och en massa annat shit.

Marvin är sjuk… Har drabbats av en näsa full med snor och ett jävla humör!

Kombinationen blir inte helt fulländad faktiskt.

Marvin styr och ställer, ber om glassar som han sen slänger på golvet, helst i sovrummet som ju fortfarande är så fint med en mossgrön heltäckningsmatta, han vill köra sin Bobby car i soffan, sitta på katten och slå mig i huvudet med nån stenhård polisbil.

Jag har en ängels tålanmod, det har jag verkligen, men just idag tryter det lite.

Vi har blivit osams ungefär 30 gånger och varje gång är det jag som får dåligt samvete och tröstar det jobbiga barnet som inte kan ta ett ”Nej” utan att bryta ihop.

Så sitter vi och gosar i soffan medans han tar sig samman och kan börja om från början med sitt hiskeliga beteende.

Och så här kommer vi ha det nu… I många år framöver… Vad kul… Barn är en guds gåva… Verkligen…

Medans jag lagade mat… september 15, 2009

…Bestående av en delikat gratäng gjord på div rester, så kom mitt barn och bad om att få lite juice.

En sådan fråga antar man kommer sig av att han vill dricka den juice man serverar honom.

En liten stund senare kommer samma lilla barn och vill ha en glass ( ja, han får faktiskt äta glass när han vill, jag är sååååå WT ) och återigen, tror jag i min enfald att han ska göra just det, dvs äta den.

Maten i ugnen fem min senare och jag travar intet ont anande ut i vardagsrummet.

Glass och juice har omsorgsfullt spidits ut över hela vardagsrumsbordet och lite på golvet.

Marvin står brevid och påstår att ”Maja ha gjort”, Maja är ju alltså våran väldigt gamla, jobbiga och lätt dementa katt.

Jag vågar nästan lova att hon är helt oförmögen att åstakomma det som Lill-ungen nu anklagade henne för…

Men man kan ju aldrig veta helt säkert…

Sorry alla trogna fans av denna blogg! juni 2, 2008

Jag har varit dålig, för att inte säga mycket dålig på att slänga in inlägg här på sista tiden!

Jag ber verkligen om ursäkt, men jag har en bra förklaring!

Vi har nämnligen utökat våran familj med ännu en medlem…

En medlem som gör att Marvins allra värsta sidor ter sig änglalika!!!

En medlem som gör att jag inte kan förstå hur jag någonssin kunna tycka att det var jobbigt och stressigt med en Lill-unge i huset…

En medlem som gör mig tokig.

Medlemmen heter Tågge, och är en Amstaff som snart är 11 veckor.

Han kissar och bajsar överallt i tid och otid, käkar upp Lill-ungens bajsblöjor, tuggar på möblerna och beter sig illa nästan hela tiden!

Men han är så söt!!!

Det är tur det för honom, annars hade jag nog grillat honom till middag.

Dessutom så får jag inte klaga så mycket, för det var jag som promt ville ha honom…

Mannen ni vet, var lite skeptisk.

Men jag såg ju framför mig hur jag skulle bli så smal och smärt av långa promenader och joggingturer, Marvin och han skulle bli bästa vänner och det skulle vara som en värsta idyll här hemma!

Idyllen ser ut som följer:

6.00 Både Marvin och Tågge vaknar, det stora racet börjar… Hunden ska ut innan han pinkar på golvet och ungen ska ha flaska innan han vaknar för mycket och kryper iväg och trillar ur sängen ( ja, han sover fortfarande hos oss och ja, han är snart ett )

6.45 Man kan andas ut och kanske somna om en stund

9.00 Marvin vaknar igen och vill gå upp, Tågge har kissat på ca 12 ställen samt bajsat på 2.

9.15- 00.00 Tågge bajsar ca varannan timme någonstans i huset, man får lukta sig till det, det är inte så svårt. Han kissar ungefär var 10:e minut. Marvin tycker inte om Tågge så där himla värst, han gråter mest när han kommer för nära. Katten Maja hatar Tågge, så vårat hem är nu utrustat med grindar i alla dörrhål. Några gånger om dagen släpar vi ut Tågge på promenad, släpar… Det brukar sluta med att han får åka i varukorgen under Marvins vagn.

Men ända tycker jag så himla mycket om honom!! Jag ska snarast ordna en bild här, så kommer ni alla förstå varför!

Och den där idyllen den kommer! Bara hunden blir rumsren, Marvin stor, jag smal och katten snäll!

Sen blir allt bra!

Ekonomi, min starka sida! april 14, 2008

Denna lilla kisse är ju så ful att den är söt…

Dyra är de oxå, men det tjänar man väl in på dammsugarpåsarna som man slipper köpa! De lämnar ju inte ett endaste strå i soffan!!

Våran katt Maja kostade 10 kr för 13 år sedan, men lägg till alla dammsugarpåsar som vi varit tvungna att köpa för att utrota håriga spår efter kattprinsessan på soffor, mattor, fåtöljer, dukar ( kan hända att hon får sova på bordet ibland… ) i sängar och på gardiner…

Då lär vi ju komma upp i en anseenlig summa… För dammsugarpåsar är oxå dyrt.

Så när vi någongång måste köpa en ny katt ( om 30 år kanske… ) ska vi lägga mera pengar på själva inköpet av katten, det kommer nog löna sig i längden!