Min man, han som blir nervös av den här bloggen och som ändå hotar mig med med diverse tortyrmetoder om jag inte skriver, spände sina ögon i mig igår och ( jag skulle vilja skriva väste, men det gjorde han ju faktiskt inte ) och sa om något anklagande:
”Du vill ju inte bli mamma igen… Det har jag läst på din blogg”
Och jag kan ärligt säga att det har han inte alls gjort, för det har jag inte skrivit! Det är en fråga om hur man tolkar saker och ting.
Vill jag jättegärna vara gravid? Nä, det vill jag inte.
Men att vara mamma är ju det bästa som finns, förenat med att vara det värsta som finns, men ändå på ett fint sätt!
De där stunderna som man tycker att det är hemskt att vara mamma, kommer ju när man känner att man inte kan hålla sin lilla unge skyddad från allt hemskt som kan hända… Och det är mycket saker…
Sjukdomar, andras elaka barn, naturkatastrofer, borttappade älsklingsgosedjur, krossat hjärta ( stackars den lilla slamp… eh… flicka som skulle göra min Marvin ledsen i hjärtat! Oj, vad hon skulle få ångra sig! He, he, he.. ) och en massa, massa, MASSA andra saker…
Det är den värsta känslan i världen!! Men den kommer ju sig enbart av renodlad kärlek…
Ibland kan jag ligga i sängen, detta händer alltid när vi ska sova, och titta på Marvin också börjar min hjärna gå på högvarv och innan jag vet ordet av har den slängt ihop nån hemsk historia om vad som skulle kunne hända…
…Och jag gråter så tårarna sprutar, riktigt fulgråter alltså, sådär utan att man kan få hejd på det…
Alltid avslutas det med att jag måste pussa på Lill-ungen, han vaknar, blir sur och säger med bestämd liten röst ”Nej, pussa där!!” Och jag bestämmer mig för att aldrig, aldrig bråka med honom, jag ska vara den bästa, bästa mamman i världen som aldrig höjer rösten eller skäller och alltid ska jag vara så pedagogisk!
Det brukar hålla till nästa dag ungefär, sen visar det sig att jag är mänsklig…
Det är klart att det är läskigt att veta att jag snart kommer att känna så här för två personer!! Hur klarar man det utan att tappa sitt eget förstånd nånstans på vägen??
Älska två, oroa sig för två, glädjas för två, vara så stolt över två, skydda två!!! Jag är ju bara en…
Kan tillägga att jag bar Lill-ungen till dagmamman idag, ska googla på kiropraktor nu…
